Tidevarv komma... Tidevarv försvinna…

Dessa rader ur odödliga psalmen Härlig är jorden får utgöra inledningen på de tre pärmar, numrerade 1,2,3 som jag efter ett par års arbete nu färdigställt sommaren 1998.
I pärmarna har jag i tidsmässig ordning sammanställt en del av det digra material som Bruno [bror] och jag fick ta hand om efter pappa Gustavs död 1980.
De blev i många år liggande på olika ställen; i högar av kuvert, i byrålådor, i väskor här och där och i en helt oacceptabel oreda.
Åren gick och det var först när Söderhamns Filmstudio kom på att fira filmens 100-årsjubileum hösten 1995 med en utställning i stadsbiblioteket om Söderhamns ”biokung” Bio-Gustav Rådström, som en del material samlades ihop för detta ändamål. Det mesta var bilder från de många exteriörreklamer som Bio-Gustav åstadkom under sina biografägare/föreståndare år 1923-1972.
Men var skulle detta material, framplockat från olika skrymslen förvaras i framtiden? Skulle det tillbaka till den väska som jag hade med mig till utställningen?

Nej, nu var det dags för att få lite ordning och reda på det våra förfäder lämnat efter sig i pappers- och kort väg. Våren 1998 satte jag igång, först med alla reklambilder och annat efter utställningen. Det blev en fylld pärm.
Sedan började jag plocka in gamla bilder, köpekontrakt, testamenten, intressanta brev, dikter, insändare, intervjuer under årens lopp med biolegenden Gustav och mycket annat från gångna tidevarv som borde bevaras för kommande släkten på ett samlat och överskådligt sätt.

Det har varit ett stimulerande arbete som väckt många minnen från min ungdomstid som biografägarson. Redan som 13 åring anställd som Svea Bios chokladpojke med bricka på magen och ljusröd uniform. Därefter vaktmästare, från 18 årsålder biografmaskinist och under krigsåren [ ] då pappa Gustav var inkallad i försvarstjänst, vikarierande biografägare.
Den förmodligen yngsta i Sverige med ett så ansvarsfullt uppdrag som chef för tre biografer [ ]
När jag skriver detta är jag nära 72 år och hoppas att de tre pärmarna skall vara till glädje och nytta när Brunos och mina barn, barnbarn, barnbarnsbarn och deras familjer någon gång, kanske långt in på det nya seklet, 2000-talet ställer frågan:  Hur levde och verkade de Rådströmare som var före min tid på 1800- och 1900-talet?

I Juni 1998
Curt Rådström